
Ja, är klockan 01.02 natten till söndag och man som jag är 35 år gammal, kanske det är dags att sova. Men nu är det perfekta tillfället att författa ett nytt blogginlägg. I do my best work at night. Ta da. Låter i och för sig som att jag tror att jag är Batman. Men må så vara! Jag är kanske trött? Hmmm. Anywho.
Jag har, wait for it, avklarat min först, almost there, arbetsvecka på Bokförlaget Atlantis. Yey! =) En helt ärligt trevlig arbetsplats med vettiga människor. Trivsamt helt enkelt.
Veckan på mitt arbete har jag ägnat åt att, i väntan på manuset till den bok jag skall arbeta med (för första gången!), lyssna och lära över axeln på min kollega Anna. Anna är även den jag ska vikariera för medan hon vikarierar för min chef Elsa, som ska vara barnledig. Så jo, jag är en vikarie. Vilket känns bra. Förutom detta lärande har jag även ägna stor del av veckan åt att fräscha upp (läs väckt till liv) mina kunskaper om typografi genom att läsa inte bara en utan två böcker i ämnet. Är faktiskt inne på min tredje. Veckan fick ett lite annat innehåll då jag i fredags blev tilldelat ett korrekturläst manus jag skulle dubbelkolla så att ändringar gjorts ordentligt. Vilket faktiskt tog en hel del mer tid än vad jag trodde. Men är jag ny på jobbet så är jag. Och det tar en stund att lära sig ett nytt sätt att läsa och tänka på. Fast det är kul och lärorikt. Sen att typografikunskaperna inte direkt syns i detta blogginlägg må vara hänt. Även solen har fläckar =)
I övrigt så är jag numera ”frisk” från den senaste vurpan nedför förkylningsberget och munsåret har läkt. Men jag fick såklart ett nytt (montera valfri svordom här!) på den motsatta sidan av överläppen, på mer eller mindre exakt samma ställe. Ja fast på andra sidan. Mitt munsår fick en evil twin helt enkelt. Mycket irriterande, speciellt då jag inte är i behov av det. Lite svårt att öva trumpet med sår på läppen. Eller för den delen magsjuka eller förkylning. De senaste tre veckorna har inte varit mina direkt friskaste veckor. Men men, man kan ju inte ligga på topp precis hela tiden.
Igår var också dagen för besök på Expo Mitt i Sala, en mässa för terrarieintresserade människor i omnejden. Är du sugen på att köpa en ödla med alla de onödiga och nödvändiga tillbehör som finns är det en mässa att besöka. De har så klart andra reptiler, insekter, sniglar och annat skoj. Typ frysta möss. Ett fruktansvärt tråkigt husdjur, men synnerligen bra att mata andra djur med. Och det var den egentliga anledningen till att jag var på plats. Inhandlade av frysta möss, ty mina jag köpte förut har tagit slut.
Så det blev en inköp på 100 stycken för 500 kr, ett väldigt billigt pris med tanke på att möss av samma storlek kostar 20-25 kr beroende på vilken djurbutikskedja du besöker. Lite lagom ocker om jag får säga det själv. Shame on them!
Så i terrariet ligger en, förhoppningsvis, mätt och belåten pytonorm och smälter sina tre nyligen svalda möss.
Ja, sen har jag ju såklart haft träningsvärk efter att ha börjat cykla till och från tåget till Stockholm, den är inte helt övervunnen ännu men snart så. Intressantaste dagen var när det gjorde ont på framsidan av vaden på ena benet och baksidan av det andra. Mycket trevligt att gå upp för en trappa då. Fast när jag cyklar märker jag det inte alls. Har ju så klart sin förklaring.
Men pendlingen mellan Västerås och Stockholm går bra, har undersökt hur några olika avgångar går och hur mycket folk det är på tåget. Men det får bli 6.29-tåget till Stockholm och sedan 17.37 hem. För då hinner jag med en åtta timmars arbetsdag mellan 8 och 17. Och så kommer jag hem i skaplig tid. Och då det är gångavstånd, cirka 20 minuter, mellan Centralen och huset där jag arbetar i Stockholm slipper jag dessutom ner och brottas med folkmassan i tunnelbanan. Dessutom ganska tydligt då jag ibland under veckan varit den enda som svängt av och tagit rulltrappan upp när jag åkte 7.14-tåget. Resten fortsatte rakt fram mot tunnelbanan som en en flock sammantryckta och stressade lämlar. Och sen när jag åker hem gör det inget om tåget kanske är lite sent eftersom jag ändå inte har någon tid att passa. Så livet känns ganska stressfritt numera, vilket är bra för det mentala välbefinnandet.
Enda nackdelen med pendlingen är att pendelkortet kostar 3059 kr. Som tur är kunde jag låna pengar till första kortet v min bror annars hade jag inte kunnat köpa det.
Sen är frågan om jag skall köpa en ny billig bergscykel på Biltema, eller försöka renovera upp min stadscykel med 21 växlar. Eller kanske lämna in den till för service. Visste det är bra motion att använda pappas gamla hederliga, fast problemet är att den fastnat i tredje växelläget. Vilket är lite så där lagom skoj i uppförsbackar eller motvind. Men å andra sidan får jag ju skapligt vältränad ben av detta!
*flexar fantastiskt*
Men jag får fundera vidare på hur jag skall göra med detta. Plus även fundera på vad jag behöver handla för andra saker och ting när lönen börjar ticka in och skatteåterbäringen ramlar in på kontot. Måste någonstans hitta ett par slitstarka, snygga och lagom långa shorts jag kan ha när jag cyklar. Och så skall pendelkortslånet betalas tillbaka.
Och nu under veckan som kommer hoppas jag på att få papper och information från AF om hur jag skall skicka in rekvisition för pendlingsstödet jag har blivit beviljad.
Men nu är klockan 01.42 och det är dags att sova. (Så jag orkar inte korrläsa)
/Jim






Do Androids Dream of Electric Sheep?








